Aktuellt på Lingården

2020-10-25

 

Det händer mycket med hemsidan nu, vi ska försöka att uppdatera oftare på olika flikar. 

Under "jullov 2020" hittar du aktiviteter som passar alla; både vuxna och barn. 

 

Under Årsplanen försöker vi ständigt hålla alla datum uppdaterade om vad som händer. 

 

Här under "aktuellt" ska vi bli bättre på att uppdatera- det har varit tidsbrist gällande hemsidan länge och nu hoppas vi att vi kan få fart på den igen :)

 

Ni vet väl att vi finns på Facebook och Instagram också. Framförallt på Instagram kan ni följa det dagliga jobbet på Lingården. 

 

Veckan som kommer är det höstlov. Det innebär att ridskolan är stängd- men det händer annat i stället. På tisdag, torsdag och fredag har vi barn- och ungdomsaktiviteter. På måndag kommer grävmaskin och jämnar till underlaget samt lägger på lite nytt i ridhuset. Ridhuset är använt i snart ett år nu och det är dags att se över underlaget för bästa hållbarhet på både underlag och hästar. 

Onsdag är det många privatlektioner, både för mig och Amanda, och på söndag är det dagskurs. Plattan i mattan, med andra ord  :)

 

Silje, som haft en månads höstvila, ska börja sättas igång igen i veckan, och det ser jag fram emot! 

 

 

Ridhuset på lingården

13 januari 2013

Carina har städat bland sina gamla bilder. Det innebär en hel del nostalgi och gamla bilder på våra fina gamla hästar. Jag tänker ibland på Krummi (min första häst som kom till mig 1992) när jag förmedlar häst. Hur han var den perfekta första hästen. Snäll, trygg och bussig. Men inte heller helt okomplicerad; huvudskygg, rädd för karlar, en rymmare på HÖG nivå från hagen och busig :) Många som letar häst vill ha en färdig häst som det inte får hända NÅT på. Den ska kunna allt och vara stenlugn, men inte trög ;)  Jag brukar då säja att 1. det tar minst ett år att lära känna hästen, 2. om hästen är så perfekt när man köper den, vad ska man då jobba med om ett år, eller två år? Man växer ihop med sin häst, det vill jag lova.

  Man lärde sig massor på Krummi. Att läsa hästen tex. Det gick inte att "stövla" fram och tro att man skulle få tag i honom i hagen, här fick jag lära mig att gå i rätt position fram till hästen och använda mig av långsamma mjuka rörelser. Jag lärde mig att vara tuff, för hur snäll Krummi än var, så var han en islandshäst med mycket egna åsikter. Jag lärde mig hur jag skulle tölta på en fygångshäst- utan att höja handen eller bli stum i handen. I början av vår karriär red jag en gång för "fel" instuktör som sade "trava så fort som möjligt och sen rycker du upp huvudet på honom"  URSH vad jag led med honom hela den kursen, sedan bestämde jag mig för att ALDRIG tölta igen. Då var jag 14 år. När jag sedan träffade på "rätt" instruktör fick jag till en början skritta och göra halt i tre lektioner. "Skittrist" tänkte jag som gillade fart och fläkt. Men efter tredje lektionen töltade ju Krummi! Då var jag 15 år och började förstå att jag nog ville fortsätta lära mig att tölta.

 

Krummi lärde mig massor, han fanns med mig till 1999 då han dog vid 21 års ålder.

Krummi och jag på vår 1:a tävling i Orsa- 96
Krummi och jag -96 på vår första tävling

När Krummi dog kom Eros fra Keldudal till mig. Han var ett yrväder. Totalt crazy om jag får säja det själv. Stressad, spänd och het. Flott och bäst  ;)    Hade han kommit till mig idag så som han var när jag träffade honom 1:a gången hade jag ALDRIG satt mej upp på honom. Full galopp från stallplanen.... Oftast med bara en fot i stigbygeln ;) Jag var ung och totalt orädd. Pappa köpte säkerhetsväst och mobiltelefon (han visste väl att jag aldrig skulle ge mig med den hästen förän han var normal..). Eros var Krummis raka motsats. Kanske lite lika när det gäller att vara skygg och svart, annars natt och dag.

 

Med Eros flyttade jag runt landet. Borlänge, Alingsås, Stockholm (häringe), Säfsen, Skara och Falköping. Vi blev ler och långhalm. Eros var också min första egna häst "på rikigt" (som inte pappa ägde) och Eros är också den häst jag lärt mig absolut mest på av alla mina hästar såhär långt. Kanske var det för att han var ett sånt yrväder när han kom. Vet inte hur många timmar jag spenderade i sadeln de första två åren i okontrollerad galopp.. SNABB galopp... Ingen broms bara gas ;)

När jag ridit Eros 1.5 år ca blev han mer och mer ridbar, och vi flyttade till Häringe. Här fick vi hjälp att bena ut hans kvicka gångarter av både Erik Andersen och Andre Ziemann. Och Eros blev flottare och flottare! Vi tävlade mkt då, och det var så roligt!

Eros dog tyvärr i nov - 05 en enorm förlust!

Av de hästar jag har hemma nu är Birta mest lik Eros, svart och lättbygd. Men så olik till sättet.

Krummi köpte vi av fam Nilsson/Fjellgren i Sellnäs, Borlänge. Familjen skulle då starta turridning och Krummi passade inte där. Eros köpte jag också från fam Nilsson/fjellgren i Sellnäs. Vi kan väl lugnt påstå att Eros inte passade i turridning heller ;)  Rikard Nilsson med familj har alltså haft stor påverkan i mitt hästliv, och det är jag evigt tacksam för. Skari hör också till fam Nilsson/Fjellgrens uppfödning! -99 jobbade jag hos familjen med ridskola och inridning av unghästar, något som öppnade många dörrar för framtiden för mig. Läs mer om deras verksamhet, som nu äldsta sonen Jonas driver på http://www.sorsellnas-islandshastar.se/

 

 

Man får bara en Krummi. Och en Eros. Men man växer samman och lär sej av den hästen man har. Så länge kemin stämmer med hästen kan man träna på allt annat! Så ni som är ute och letar häst; leta efter den rätta kemin!

 

ps, när jag provred Krummi, tolv år gammal, hade jag INGEN kontroll, och vad var tölt?? Men när jag satt av sa jag till pappa: "Denna vill jag ha, ingen annan"  ;)   

 

Eros fra Keldudal, min fina häst! Häringe- 01
Eros och jag på kvaltävling Häringe -01
Jag och Eros, Carina Moren och hennes Blesi - 99
Jag och Eros, Carina Morén och Blesi i Orsa- 99