Ibland händer det som inte får hända, men som är oundvikligt när vi är djurägare. Hästarna blir sjuka, skadade eller bara gamla helt enkelt och måste tas bort. Här nedan se ni bilder och text på de som fattas oss. 

Feykir fick fång hösten 2020 och på grund av underliggande sjukdomar fick han somna in. Han var mycket omtyckt i ridskolan och saknas av många!

Loppan blev skadad 2017 i ett framben och det konstaterades att hon inte skulle bli ridhäst mer, och vi försökte istället ta föl på henne. Efter många försök och veterinärundersökningar så blev hon ändå inte dräktig, utan fick på grund av sin skada som också gjorde henne halt, somna in i januari 2019. 

Efter många veckors behandling och dylikt så fick trogna Meya somna in. Hon hade sen några år tillbaka en sjukdom som heter Cushings, eller PPID, som hon behandlades för. Behandlingen räckte tillslut inte till, och det var som hela hennes kropp hade börjat ge upp bit för bit. Hon var en mycket älskad häst, som saknas utav många i och utanför ridskolan. 

Gleisur

Gleisur var inlånad till ridskolan, och ägdes utav Lena Johansson. Hösten 2017 blev Gleisur halt, och efter många veckors vila och medicinering blev han ändå inte bra, och fick tyvärr somna in 6 mars 2018. Han hade ett stort hjärta och var mycket omtyckt av både barn och vuxna! 

Diva från Agersta

Diva köptes in till verksamheten 2010 och har varit en klippa under alla år. Hon reds in av Emma som 3-åring. Diva hade fyra rena gångarter och hade lätt för allt, en riktig storfavorit. I December 2015 fick hon fångsymtom, och trots lång vila med de bästa förutsättningarna blev hon aldrig helt bra, och fick somna in den 12 september 2017. På bilden är Diva statist i Skövde musikteaters "Emil i Lönneberga".

Hressa från Fröstnäs

Hressa var en stomme i verksamheten under många år. Hon var trygg, snäll, taktren i alla gångarter, välutbildad och ja... alldeles perfekt. Hon var en toppenbra mamma (har två avkommor på gården, Djarfur och Silje) och hon var en av de bästa hästar jag ägt. 

Våren -16 fann jag henne i hagen med brutet ben. Ingen fattas mig så mycket som Hressa, och jag är glad att Djarfur och Silje finns kvar- en liten del av Hressa. 

Hressa har lärt många att rida genom åren och är saknad av många. 

Meyja från Hagen

Meyja var min dåvarande sambo Hans häst. Hon var en fröjd att rida, mycket flott och pigg. Gick aldrig i ridskolan.

Tyvärr blev hon skadad, vi gav henne ett års vila och behandling, men tyvärr gick det inte att få henne helt frisk. En riktigt trevlig och rolig ridhäst.